Det ultimata målet är att återupprätta värdigheten för att kunna dö i frid. Validatrionsarbetaren assisterar personen så att han/hon får
uttrycka/säga det som skall sägas i livets sista skede.

Övriga målsättningar är:

• att återställa självkänslan
• minska stress
• rättfärdiga existensen
• att arbeta för att "lösa" konflikter som finns kvar från det förflutna
• att minska behovet av kemiska och fysiska tvång
• att öka den verbala och den icke-verbala kommunikationen
• att förhindra tillbakadragande till vegeterande
• att förbättra gångförmågan och det fysiska välbefinnandet

Utan feed-back från andra människor kan den gamle inte längre koppla samman inre upplevelser med vad som pågår omkring. När hjärnan inte längre "vet" var kroppen befinner sig i stunden, kan en rörelse förflytta den gamla människan tillbaka till en gammal välkänd syssla, till ett tidigare arbete. T.ex kan en lätt rörelse i handleden föra den gamle mannen tillbaka till snickeriet. Rörelser kan utlösa känslor. Att gunga, smeka, plocka, vika ihop eller nynna är kroppsliga uttryck, som har en speciell betydelse för den som utför den.

De äldre- äldre använder sig av dessa rörelser, ljud - för att återuppleva det förgångna. När hörseln sviker, när ögonen ej längre ser klart - kan en skugga, en solstråle som reflekteras, bli till ett staket hemma i hagen. Hon, den äldre-äldre kvinnan, ser hästarna beta, för sitt inre öga. Hon hör faderns röst från föörr, med sitt inre öra.

Påett poetiskt och kreativt sätt förflyttar sig den gamla från nutid till dåtid. Känslorna är ibland så starka att en del gamla insisterar att personen de talar om (med) och tänker på, finns i rummet!

Validation arbetar medvetet med att bekräfta dessa minnen "-att erkänna känslan och att säga att känslan är sann. En personlig syn på världen. När dessa minnen bekräftas återvinner människan sin värdighet.


Skriv ut